Själens skyfall

Molnen tornade upp sig mot den stålgrå himlen och svalorna flög snabbt och lågt fram och tillbaka mellan husen, jagande insekter, som om de kände på sig att ett oväder nalkades. Vindarna friskade i och björkarna böjde sina stammar, nästan som om de bugade inför vädrets makter. Medan trädens grenar slog mot fönsterrutan reste jag mig, drog av mig strumporna och gick ut på verandan. När himlen öppnade sig och släppte ifrån sig sitt skyfall vände jag upp blicken och tog några djupa, starka andetag. Jag sträckte upp armarna mot den mörka himlen och välkomnade det renande regnet. Mina bara fötter plaskade mot verandans trägolv där jag hoppade runt som ett barn. Formbar, mottaglig och lycklig stannade jag upp i min dans och gick tillbaka in. Med regnet droppande från hela mig lämnade mina bara fötter avtryck när jag gick runt i huset, lycklig och omskakad på samma gång. En nystart. 💜

Hemlängtan

Det är någonting som lockar med ett alternativt boende. Ett enkelt boende. Flyttbart. Få prylar. Nära naturen. Det är en subtil längtan djupt inom mig som handlar om att komma tillbaka till naturen, till lugnet, till den friska luften och doften av kåda. Att känna morgondaggen i gräset under mina bara fötter på en plats där endast naturens ljud finns. Långt bort från asfalt och industriers ihärdigt brusande ljud. Långt bort från trafik och avgaser.

Tillbaka till naturen. Till lugnet. Friden. Stillheten. Ja, kanske till ursprunget?

Tillbaka dit, varifrån vi från början kom. Källan? Gud? Det som för oss är obeskrivligt men ändå känns som Hem.

Ja, Hem. Dit drar mitt hjärta, mitt inre… 💜