Att skriva

”Om du vill bli författare är det två saker du måste göra hela tiden: läsa mycket och skriva mycket.” / Stephen King

Nu har jag äntligen landat i min skrivarlya – som även blev min permanenta bostad – och i mig själv. Jag har fått tillbaka mina sena vanor beträffande dygnsrytmen så allt är som det ska vara. Jag är och har alltid varit en kvällsmänniska.

Jag har kommit igång med läsningen igen och jag skriver även en hel del, men framförallt känner jag mig äntligen levande igen! Orden gör mig levande och ger mig kraft.

När jag är i skrivarbubblan försvinner omvärlden. Den suddas ut och bleknar. Tid och rum glider undan. Jag går ofta omkring och grejar i hemmet, skriver under längre stunder, läser högt för mig själv, tar långa promenader i natursköna områden, äter och sover vid behov – och så börjar det om. Orden forsar ur mig i ett nästan ständigt pågående flöde, som om de vore vatten i en överfull bassäng mitt under en av tropikernas regnperioder. De svämmar över.

Just nu spelar det ingen roll för mig vad jag skriver utan att jag skriver. Att jag håller flödet igång känns som en nödvändighet.

Skrivandet kräver att jag är ganska mycket för mig själv. Det är ett ensam-göra. Det är både härligt och smärtsamt. Jag älskar det! Äntligen lever jag i samklang med min innersta längtan – att få uttrycka mig i text. ❤

Själens skyfall

Molnen tornade upp sig mot den stålgrå himlen och svalorna flög snabbt och lågt fram och tillbaka mellan husen, jagande insekter, som om de kände på sig att ett oväder nalkades. Vindarna friskade i och björkarna böjde sina stammar, nästan som om de bugade inför vädrets makter. Medan trädens grenar slog mot fönsterrutan reste jag mig, drog av mig strumporna och gick ut på verandan. När himlen öppnade sig och släppte ifrån sig sitt skyfall vände jag upp blicken och tog några djupa, starka andetag. Jag sträckte upp armarna mot den mörka himlen och välkomnade det renande regnet. Mina bara fötter plaskade mot verandans trägolv där jag hoppade runt som ett barn. Formbar, mottaglig och lycklig stannade jag upp i min dans och gick tillbaka in. Med regnet droppande från hela mig lämnade mina bara fötter avtryck när jag gick runt i huset, lycklig och omskakad på samma gång. En nystart. 💜