Att äga eller inte

Jag har funderat en tid på detta med att äga en massa prylar, saker, möbler, kläder, böcker och köksredskap. Finporslin eller fulporslin – vem bryr sig? Behöver vi allt vi äger? Eller spar vi sakerna för att vi ”villhöver” dem? Används allt eller står det och väntar i skåpen? Eller de där hyllorna med böcker som ”jag ska läsa när jag blir gammal”… Har du såna hyllor med böcker sparade för ålderns höst? Läs dem nu – vänta inte. Skjut ingenting på framtiden utan lev varje dag! Drick kaffe ur finkopparna, läs de väntande böckerna och släng ut gammal stagnerad energi i form av stora klumpiga möbler som du ändå bara irriterar dig på. Gör plats för nytt! Skapa utrymme! Våga röra runt lite och förnya – ändra om och byt fokus. Kanske händer något oväntat? Något riktigt bra? Gör plats för nytt! ❤

Annonser

Tillbaka till prylbantningen! 

Nu har vi kört grejer till Myrorna. Bagageutrymmet på vår kombi var fullt av grejer som vi rensat ut och säkert kommer sakerna till användning hos andra. Det intressanta är att jag knappt minns vad det var allt. Kläder, lampor, skor, väskor och prydnadssaker… Inget av det kommer jag att sakna och vi fick mer plats här hemma. Trots detta känns det som att vi knappt påbörjat rensandet. Det är bra att vi kommit igång iallafall! Härnäst ska vi rota igenom köket. Vad är det egentligen som vi faktiskt använder av allt som vi har i skåp och lådor? Det blir nästa prylbantningsprojekt. 👍

Hur går det då? 

Gokväll! Nu är vi överens om att vi ska prylbanta. Yes! Vi började med det svåraste, nämligen böckerna. Med dem följde också all möjlig annan bråte och det blev genast en hel kasse med skräp! En liten broschyr föll ut ur bråten. En broschyr om livets slutskede som vi fick på sjukhuset när mormor låg och väntade på att få dö. Alla minnen ramlade över mig och plötsligt var jag på sjukhusets palliativa avdelning. Tårarna forsade och tankarna på att fortsätta rensa föll som ett korthus. Iallafall just för stunden. Broschyren lade vi varsamt in i skåpet. Jag behöver av någon anledning ha den kvar – åtminstone nu. Jag vet inte hur lång tid det tar att sörja. Kanske är det en livstid? 

Vad vill jag säga med detta då? Jo, att det tar tid att prylbanta. Det är en process och alla processer tar tid… Att rota igenom gamla lådor och prylar väcker minnen och känslor. Allt kan inte göras på en gång och det är okej att låta det ta lite tid. Vi är glada för varje låda som vi kör till second hand och varje kasse skräp vi slänger. 

Nu är iallafall boksamlingen ”bantad” för den här gången. Vi får se vad vi ger oss på härnäst. ❤