Nyårstankar

Några tankar inför det nya året, medveten om backspegeln men med blicken riktad stadig framåt. 

Under året som gått har jag lärt mig massor om mig själv. Jag inser hur jag har gått i cirklar kring livet och framförallt varför. Jag förstår varför jag har förnekat mig det jag mest av allt längtat efter. Jag förstår även varför jag hamnat i ett upprepande mönster. Repetition är nödvändig för lärande. Orsaken ligger djupt rotad och jag ser den klart och tydligt. I grunden handlar det om min bild av mig själv och hur jag har sett på mitt värde som människa. Min värdegrund. Den har skakats om rejält och det har varit nödvändigt. 

Har du sett ”Sagan om ringen”? Mot slutet slåss Frodo och Gollum om ringen ute på klippavsatsen. Gollum är Frodos begärsnatur och alltså inom honom själv. Det är inom honom striden ligger. Den ena sidan vill ha ringen medan den andra vill förgöra den.

Den ena leder till fångenskap, den andra till fullständig frihet. Den ena är född ur rädsla, den andra är kommen ur kärlek. I Bibeln kallas det för striden mellan köttet och anden. Denna strid pågår alltid inom oss och det är bra att bli medveten om den. 

Personligen har jag fastnat länge i begäret, i längtan, i drömmen om… osv. Nu har jag insett att jag redan är allt jag ville bli och att jag har allt jag någonsin kunnat önska mig. Att jag redan är framme vid målet. Att jag är älskad och fri. Jag förstår också att striden mellan begärsnaturen och friheten aldrig kommer att upphöra helt, den är ständigt pågående i våra sinnen. Jag kommer att halka tillbaka flera gånger om, för det är genom detta som jag fortsätter att utvecklas…

Ja, det var några av mina tankar såhär på nyårsafton! Gott nytt – allt blir ständigt nytt! 

Att skriva

”Om du vill bli författare är det två saker du måste göra hela tiden: läsa mycket och skriva mycket.” / Stephen King

Nu har jag äntligen landat i min skrivarlya – som även blev min permanenta bostad – och i mig själv. Jag har fått tillbaka mina sena vanor beträffande dygnsrytmen så allt är som det ska vara. Jag är och har alltid varit en kvällsmänniska.

Jag har kommit igång med läsningen igen och jag skriver även en hel del, men framförallt känner jag mig äntligen levande igen! Orden gör mig levande och ger mig kraft.

När jag är i skrivarbubblan försvinner omvärlden. Den suddas ut och bleknar. Tid och rum glider undan. Jag går ofta omkring och grejar i hemmet, skriver under längre stunder, läser högt för mig själv, tar långa promenader i natursköna områden, äter och sover vid behov – och så börjar det om. Orden forsar ur mig i ett nästan ständigt pågående flöde, som om de vore vatten i en överfull bassäng mitt under en av tropikernas regnperioder. De svämmar över.

Just nu spelar det ingen roll för mig vad jag skriver utan att jag skriver. Att jag håller flödet igång känns som en nödvändighet.

Skrivandet kräver att jag är ganska mycket för mig själv. Det är ett ensam-göra. Det är både härligt och smärtsamt. Jag älskar det! Äntligen lever jag i samklang med min innersta längtan – att få uttrycka mig i text. ❤