Sorg har tusen ansikten

Sorg har tusen ansikten. Bakom varje ansikte finns olika grader av smärta, saknad, ilska och kanske återhållen gråt.

En älskad mor som dött var även någons livskamrat och någons bästa vän. Hon var någons granne och någons brevvän. För någon var hon allt.. Alla bär de sorgens ansikten.

En älskad hund som måste avlivas pga obotlig, svår sjukdom var kanske någons enda vän. Den som förstod hur man känner utan ord. Kanske ovärderlig i ordlöshetens sorgerum?

En älskad vän som väljer bort sig själv i sorgens rum, och låter andras behov gå före. Vem är han? En sällsynt människa. En vän att hålla nära sitt hjärta. ❤

Vägskäl i livet

När en älskad anhörig dör hamnar man där – inför det oundvikliga vägskälet. Våra vägar skiljs åt för en tid.

Viktiga beslut ska fattas mitt i den obarmhärtigt översköljande svarta sorgen. Svåra samtal ska ringas. Avtal och prenumerationer ska sägas upp. Allt innehållande samma centrala mening; Hon har avlidit. Punkt.

Kort och slutgiltigt.

Vila i frid, älskade svärmor. Vi ses igen! ❤

Själens skyfall

Molnen tornade upp sig mot den stålgrå himlen och svalorna flög snabbt och lågt fram och tillbaka mellan husen, jagande insekter, som om de kände på sig att ett oväder nalkades. Vindarna friskade i och björkarna böjde sina stammar, nästan som om de bugade inför vädrets makter. Medan trädens grenar slog mot fönsterrutan reste jag mig, drog av mig strumporna och gick ut på verandan. När himlen öppnade sig och släppte ifrån sig sitt skyfall vände jag upp blicken och tog några djupa, starka andetag. Jag sträckte upp armarna mot den mörka himlen och välkomnade det renande regnet. Mina bara fötter plaskade mot verandans trägolv där jag hoppade runt som ett barn. Formbar, mottaglig och lycklig stannade jag upp i min dans och gick tillbaka in. Med regnet droppande från hela mig lämnade mina bara fötter avtryck när jag gick runt i huset, lycklig och omskakad på samma gång. En nystart. 💜