Slutet på en era

Jag sitter på balkongen och filosoferar i nattens ljus. Morfar dog kvällen innan midsommarafton, så den här helgen går i sorgens tecken för mig. Jag fick ett par biblar och några diktböcker idag som varit mormors. Ikväll har jag bläddrat igenom dem, läst det hon markerat och strukit under. Det blev en kväll fylld av känslor… Det är som om hon lever kvar inom mig, genom mina minnen av henne. Jag och hon hade en alldeles speciell relation. Jag hoppas och tror att de är tillsammans nu, mormor och morfar. Att de läser böcker och dricker 11-kaffe. Att morfar snickrar möbler och att mormor målar tavlor på någon blomsteräng såhär i midsommartid i en annan dimension. Kanske pratar de goda minnen och äter sill och färskpotatis. Kanske ÄR de bara tillsammans i ett evigt varande i kärlek. Tillsammans. 💜

Det läkande vattnet

Det hade varit en bra dag. En dag som hade varit meningsfull, inte för att hon hade åstadkommit något särskilt utan för att hon hade släppt taget om något just denna dag. Under många år hade hon burit på en tung sten och idag kom äntligen dagen då hon lät den falla rakt ner i flodens brusande vatten under hennes öppna händer. Tung som den var sjönk den genast till botten och runt den forsade vattnet fram, friskt och läkande. Hon kände det svala vattnet skölja över händerna och höjde blicken medan frigörande tårar strömmade utmed hennes bleka kinder.