Växlingar

Det var en relativt varm vårkväll och jag var på väg mot skogen för att ta min runda medan himlen skiftade i rött och orange i horisonten där solen var på väg ner. I skogen stannade jag till och tog några djupa, läkande andetag. Jag kände luften fylla mina lungor och släppte sakta ut den. Jag stod så och andades en stund, flyttade mitt fokus in i min kropp och kände fötterna stå stadigt på marken innan jag började gå. Medan jag gick kände jag den lugna, trygga energin fylla mig, från fötterna ända upp till hjässan. Skogens ljud omfamnade mig. Vinden skapade musik med träden och en koltrast hördes någonstans. När jag hade kommit halvvägs ändrade vinden plötsligt riktning och kändes vinande och kylig mot mitt ansikte. Fåglarna tystnade och träden ändrade melodi. Det hela började kännas kusligt och jag skyndade på mina steg rent intuitivt. När jag närmade mig öppen mark igen hade solen nästan helt gått ner och himlen framför mig var mörkt blågrå. Jag drog upp huvan och fortsatte hemåt. Några tysta snöflingor smälte i mitt ansikte och luften kändes alltför kall för mina luftrör som började krampa. Jag fokuserade på andningen igen. In och ut genom näsan. Långsamt. Det snurrade till i huvudet och yrseln skrämde mig. En man gick på andra sidan gatan. Han släpade på en hund som liknande en blandning mellan en tax och en drever. Den stannade hela tiden och verkade inte vilja följa med. Vinden friskade i och snön färgade marken vit medan jag närmade mig vårt hem. Där lyste det redan i fönstren och doften av Söderblandning mötte mig i hallen. En kopp te och en bra bok väntade i min läshörna där jag tillbringade resten av kvällen… ❤