Just här

Jag är tillbaka där allting började. Mitt i det gränslösa mörka tvivlet famlar jag tomhänt. Skuggorna jagar och flykten lockar. Här mellan dåtid och framtid andas jag. Just här finns även läkningen.

Jag gläntar på en gammal knarrig dörr samtidigt som dammet virvlar upp på mina nakna fötter. Mitt i rummet ser jag flickan. Hon är smutsig och tårar av rädsla har lämnat spår på hennes kinder. Hon är naken och fryser. Genom det blå dunklet skiner ljuset in från gatubelysningen. Resten av rummet vilar i mörker. Jag ryser innan jag går fram till flickan, sveper en varm filt om henne och lyfter upp henne i min famn. Jag viskar: ”Jag älskar dig” i hennes öra och håller henne beskyddande mot mitt bröst medan jag går ut i friheten. Jag fortsätter viska: ”Jag ska aldrig lämna dig eller svika dig, utan bära dig nära mitt hjärta så länge jag lever och andas på vår jord.”

Hittills har jag hållit mitt löfte. Jag bär flickan inom mig dag för dag. Hon lär mig att älska och att låta mig älskas. Just här lär jag mig förlåta. ❤