Att vara själv

Till helgen går flyttlasset till mitt nya hem. Jag ser fram emot att bo för mig själv! Att få rå om mig själv och bara vara. Att ha möjligheten att öppna min dörr – och att stänga den. Att få sova när jag behöver och att äta sunt igen.

Att vara själv är inte detsamma som att vara ensam. Nej, att vara själv är ett eget val medan ensamhet är känslan av att inte bli sedd eller lyssnad på. Ett slags utanförskap.

Att vara själv är nyckeln till själva kärnan. Att läsa, skriva, bearbeta och utvecklas. Att få vara ifred med tankar och känslor. Att inte bli störd.

Skrivandet kräver att man får vara själv ibland. Själva livet kräver det också. För mig gå de hand i hand. Livet och det skrivna ordet.

Så tänker jag om att vara själv. ❤

Det jag bär med mig

Ibland är livet hårt. Ibland tvingas man att välja och att fatta beslut beträffande stora saker. Jag har alltid varit envis – på gott och ont.

Jag håller andan och stretar på mot mitt mål. Mitt andrum i livet. Att få tid och ro att skriva och att läsa. Skrivandet är för mig som själens lungor. Livsnödvändigt! Jag har inte levt fullt ut nu under flera år fram tills idag – jag har endast överlevt. Trampat vatten. Hållit näsan ovanför vattenytan. När jag ibland har fått frågan om jag skrivit något nytt har svaret oftast varit; ”Nej, jag är för stressad inombords för att kunna fokusera på skrivandet.” Min inre stress beror på flera olika saker, men jag tror att den kommer att minska framöver när jag kan få ägna tid till det jag älskar att göra – att skriva!

Nu är det min tur. Jag flyttar till min skrivarlya om lite drygt en vecka och det känns väldigt bra!

Under denna process i att ta beslutet om att flytta isär bär jag med mig en väns ord; Livet är för kort för att stå och stampa. Det är bra att gå vidare, sluta trampa vatten och börja ta rejäla simtag mot målet. Det KAN bli riktigt bra!

Det kan ju faktiskt bli riktigt bra… ❤