7/7

❤❤❤

Speglingar

Vi är varandras speglar

Det är i mötet vi lär känna oss själva

Vi är vågor i samma hav

Det är vågorna som lyfter varandra

Vi har samma ursprung

Det är ur djupet vi hämtar vår styrka

Vi delar sorg och smärta

Det får oss att växa och mogna

Vi delar kärlek och glädje

Det ger oss lycka och framtidstro

Vi är alla ett och vi hör ihop

Ett gränslöst hopp

Läker och förenar

❤❤❤

Just här

Jag är tillbaka där allting började. Mitt i det gränslösa mörka tvivlet famlar jag tomhänt. Skuggorna jagar och flykten lockar. Här mellan dåtid och framtid andas jag. Just här finns även läkningen.

Jag gläntar på en gammal knarrig dörr samtidigt som dammet virvlar upp på mina nakna fötter. Mitt i rummet ser jag flickan. Hon är smutsig och tårar av rädsla har lämnat spår på hennes kinder. Hon är naken och fryser. Genom det blå dunklet skiner ljuset in från gatubelysningen. Resten av rummet vilar i mörker. Jag ryser innan jag går fram till flickan, sveper en varm filt om henne och lyfter upp henne i min famn. Jag viskar: ”Jag älskar dig” i hennes öra och håller henne beskyddande mot mitt bröst medan jag går ut i friheten. Jag fortsätter viska: ”Jag ska aldrig lämna dig eller svika dig, utan bära dig nära mitt hjärta så länge jag lever och andas på vår jord.”

Hittills har jag hållit mitt löfte. Jag bär flickan inom mig dag för dag. Hon lär mig att älska och att låta mig älskas. Just här lär jag mig förlåta. ❤